Fettkraut ∗ De 10 bästa skötselråden och varianterna

Ursprung och distribution

Vad är gemensamt med oss Smörört (bot. Pinguicula vulgaris) tillhör släktet fettörter (Pinguicula), som huvudsakligen är hemmahörande i Centralamerika, men även i USA, Kanada och stora delar av Europa. I Tyskland är arten, som tidigare var ganska utbredd, nu hotad av utrotning på grund av den kraftiga nedgången i dess traditionella livsmiljö och finns därför på rödlistan. Smörörten känns särskilt hemma i blöta hedområden med näringsfattiga jordar och i Alperna upp till cirka 2 300 meters höjd. Den hos oss hemmahörande arten är härdig och kan därför även odlas i trädgården. Däremot får man inte ta feta örter från naturen för detta, de är under strikt skydd.

använda sig av

I trädgården är det bäst att plantera den härdiga smörörten på fuktiga ställen som i en myrbädd eller vid trädgårdsdammen eller i trädgården. längs en (konstgjord) bäck. På sommaren pryder växten dessa ofta svåra platser med sina vackra, lila blommor. Dessutom kan smörörten även odlas i planteringskärl, till exempel på balkongen eller som krukväxt på fönsterbrädan. Den nödvändiga fukten i underlaget och i luften måste dock noggrant observeras så att växten inte torkar ut.

Som krukväxt skär smörört en fin figur där du vill bli av med irriterande insekter. Det är till exempel fallet om dina krukväxter eller balkongväxter angrips av svampmygg. Förekomsten av fruktflugor, som inte är en ovanlig pest på sommaren, kan ofta fås under kontroll genom att använda köttätande växter.

Smörörten användes förr inom naturmedicin, till exempel för behandling av sår Amningssmärta (som ischiassmärta) samt sjukdomar i lever, lungor och Mage. Idag är dock sådan användning ovanlig. Dessutom, särskilt i dagens Storbritannien, har smörörten tillskrivits magiska krafter: Det var tänkt att skydda betande boskap från onda troll, och människor i sin tur från illvilliga häxor och älvor. Till skillnad från alla andra användningsområden som var vanliga förr, använder svenskarna än idag smörörten som ersättning för löpe för framställning av "svensk mjölk", en ostsort.

Utseende och resning

Den fräscha gröna bladrosetten som ligger platt på marken är typisk för den fleråriga smörörten. Den höga, smala blomstjälken växer från mitten. På hösten dör alla delar av växten, även rötterna som bara är några centimeter långa, och växten går över vintern, som botanikern kallar vinterknoppen. På våren spirar smörörten ur detta igen. För övrigt är rottillväxten bara svag och endast ett fåtal korta rötter bildas: Växten livnär sig främst på insekter och pollen som fastnar på dess klibbiga blad stanna kvar.

löv

De platt liggande bladrosetterna är sammansatta av smala, långsträckta blad som är lätt böjda i kanten och trubbigt konvergerar i spetsen. Smörörten har fått sitt namn på grund av de feta, glänsande bladen. Glansen kommer från det klibbiga dragsekretet som utsöndras av fina körtlar och sägs locka till sig små insekter. Smörörten fångar helst små flugor på detta sätt, varvid växten kan bli aktiv själv genom att dessutom rulla ihop sina blad. Så insekten kan inte längre fly ens i regnet när limmet tvättas bort. Smörörten frisätter då matsmältningsenzymer så att offren bryts ner. Denna process tar bara några dagar.

Blomning och blomningstid

Mellan maj och augusti reser sig en upp till 15 centimeter hög blomstjälk upp från mitten av bladrosetten och bär de vackra, violliknande blommorna. Dessa är rosa-lila med en vit halsfläck, men kan också vara helt vita. Blommorna är bara upp till 13 millimeter långa och har en sporre. De pollineras av flugor, som ibland fastnar i halsen och inte längre kan bryta sig loss. Då bildas små, äggformade fruktkapslar, som innehåller många svarta, mycket fina frön.

Giftighet

Smörörten är inte giftig för människor eller husdjur.

Vilken plats är lämplig?

Pinguicula vulgaris kan odlas både i en myrbädd i trädgården och som krukväxt på fönsterbrädan. Växten behöver ett ljust, men inte direkt soligt läge. En skuggig eller delvis skuggad plats, där du är särskilt skyddad från den varma middagssolen, är idealisk. En fönsterbräda mot väster eller öster är idealisk. Se till att luftfuktigheten är minst 60 procent när du odlar rummen: Som en fuktsäker växt är smörörten beroende av den för sitt välbefinnande. För att öka luftfuktigheten kan du till exempel placera skålar med vatten nära växten.

Substrat

De flesta växter behöver väldränerad och ganska torr jord. Inte så smörörten, som känns bekvämast som hedbo i blöt, sur jord. I trädgårdsrabatten är det därför bäst att plantera köttätaren i myrbädden. Alternativt kan växten också tolerera neutrala till alkaliska jordar, förutsatt att de har nödvändig fukt. För inomhusväxter, använd speciell köttätande jord eller mix Kvartssand(15,15 € på Amazon *) och vit torv i förhållandet 1: 1 till varandra. Du kan också lägga till lite lera till blandningen.

Plantera smörört ordentligt

Smörörtens fina rötter är mycket känsliga, därför bör du aldrig plantera plantan under sommarens vegetationsfas. Gör alltid detta under vinterdvalan, när köttätaren ändå inte har några rötter. Den bästa tiden för detta är tidig vår eller höst. Täck aldrig vinterknoppen helt med jord, istället ska ungefär hälften se ut ur underlaget. På våren bildar smörörten nya rötter och förankrar sig på den nya platsen. Samtidigt kommer de nya löven fram.

Repot

Plantering av feta örter som hålls i planteringskärl bör göras årligen. Växten behöver inte nödvändigtvis en större kruka, utan färskt substrat. Samma regler gäller för omplantering som för plantering: ställ detta i relation till detta Känsliga växter bara runt viloläget så att du inte råkar röra de ömtåliga rötterna att skada.

Häll smörört

Under sommarmånaderna bör du vattna då och då under torra och varma perioder för att undvika uttorkning. Var dock försiktig, för trots att den föredrar fuktig jord så tål inte smörörten vattensjuka. Vattensjuk jord leder till gråmögel, vilket i sin tur innebär dödsdomen för växten. Använd vatten med så lite kalkhalt som möjligt, som uppsamlat regnvatten, brunnsvatten eller destillerat vatten. Kranvatten bör avkalkas före användning, till exempel genom att låta det sitta bra. På vintern, håll vattningen till ett minimum.

Gödsla smörört ordentligt

I regel behöver du inte smörörten i grytan heller befrukta, eftersom växten är självförsörjande genom fångade insekter.

Skär smörörten ordentligt

En beskärning är inte heller nödvändig. Även vissna skott behöver inte tas bort.

Föröka smörört

Den vanliga smörörten kan ta sig igenom på vintern sådd multiplicera. För att göra detta, så de fina fröna i platt, med Planteringsjord fyllda skålar. Eftersom det är en lätt groddare behöver du inte täcka granulatet med substrat. Håll den dock konstant fuktig. Som kallgrodd behöver fröna även en kylstimulans så att hämningen av grobarheten bryts. Det är därför bäst att placera odlingsbehållarna utomhus, speciellt vid frostväder. De unga plantorna dyker sedan upp på våren. Nu kan du antingen pricka ut dem individuellt i krukor eller plantera dem på sin egen plats i trädgårdsrabatten.

Förökningen via de yngelknoppar som utvecklas på vinterknoppen är ännu lättare. Bryt bara av dem tidigt på våren och plantera dem på önskad plats eller i en kruka.
Fortsätt läsa

övervintra

Feta örter som planterats i trädgården behöver ingen speciell behandling på vintern. Endast exemplar odlade i krukor bör övervintras så svalt som möjligt under den kalla årstiden. Eftersom de obefintliga rötterna inte kan skadas kan krukan även stå utomhus.

Sjukdomar och skadedjur

Sjukdomar och skadedjur förekommer mycket sällan på smörört. Särskilt skadedjur är inget problem, de utgör trots allt växtens näringsbas. Du bör bara vara försiktig så att vatten inte samlas i bladrosetterna: detta kan leda till gråmögel, en sjukdom som orsakas av botrytissvampar. Detta visar sig först av bruna fläckar på löven, senare blir löven mjuka och täckta av en gråvit svampgräsmatta.

Arter och sorter

Utöver den vanliga smörörten (Pinguicula vulgaris) som presenteras här, finns det runt 100 olika typer av smörört, som delas in i tropiska och tempererade efter sitt ursprung. Vissa av dem har olika placerings- och underhållskrav, och alla feta örter är inte härdiga hos oss.

Tropiska fjärilar är gröna året runt och behöver inte alltid vila. Till exempel är följande lämpliga för inhemsk krukkultur:

• Pinguicula acuminata
• Pinguicula caudata
• Pinguicula cyclosetcta
• Pinguicula emarginata
• Pinguicula filifolia
• Pinguicula gypsicola
• Pinguicula moranensis
• Pinguicula pumila

De tempererade tillväxtformerna tar däremot en paus på vintern - inklusive smörörten. Dessa inkluderar till exempel:

• Pinguicula alpina
• Pinguicula grandiflora
• Pinguicula lusitanica
• Pinguicula lutea