19 indikatorväxter och deras betydelse

Indikatorväxter spelar en speciell roll på igenvuxna tidigare betesmarker, gamla trädgårdsområden som inte längre används eller i naturliga lägen. Innan ett grönområde görs odlingsbart bör de vilda växterna där undersökas närmare. De ger en indikation på om området är lämpligt för den planerade planteringen, hur den ska förberedas och om marken behöver förbättras.

Definition av indikatorväxter

• måste ha växt vilt
• ju fler växter av en art har satt sig, desto mer säger det något om jorden
• vissa indikatorväxter har flera betydelser
• om jorden förändras förändras också variationen av växter

Pekarväxter från A till E

Åkertistel(Cirsium arvense)

Även om denna växt främst är hemma i åkrar och igenvuxna fläckar, kan den även slå rot i trädgården under optimala förhållanden. Dess kännetecken är de taggiga bladen och de små violetta blommorna, som ofta besöks av insekter. Jorden är ofta lerig och djup där majstisteln växer i täta klasar. Tisteln har pålrötter som kan penetrera marken till ett djup på över 2 m om platsen är lämplig.

åker åkerfräken(Equisetum arvense)

Stora grupper av dessa åkerfränder är iögonfallande på fuktiga vägkanter, i diken eller på sumpiga ängar. Växterna har långa, gröna skott, men inga blad. Rhizomer bildas under jorden, förgrenar sig djupt ner i marken. Där åkerfräken är vanlig är jorden lerig, fuktig eller våt och ofta packad. Andra växter har svårt att trivas på sådana ställen, men på våren kan även ängskräsen (Cardamine pratensis) finns där med sina små lila blommor.

fältpensé(Viola arvensis)

Denna lilla, vilda form av trädgårdspensé kan hittas på kanterna av åkrar, vilket gör det till ett åkerogräs. Där den förekommer oftare kan sur jord antas, och jorden är ofta lerig. Den växer gärna i sällskap med andra små åkerogräs.

Fält Morgon Glory(Convolvulus arvensis)

Den bildar små vita till rosa trattformade blommor och klättrar gärna uppför andra växter eller staket. Morgonhärligheten anses vara ett envist åkerogräs på grund av dess motståndskraft och det grenade rotsystemet. Där den har spridit sig är jorden lös, kväverik och lerrik. Om bindan växer i trädgården kan den snabbt växa över hela bäddar.

Stor nässla(Urtica dioica)

På platser som passar det bildar detta välkända ogräs täta, toviga klumpar som är svåra att ta bort. Där brännässlan förekommer i högar är jorden ofta rik på kväve och blöt, ibland övergödslad. Följande indikatorväxter känner sig också hemma på liknande, torrare platser:

• maskros (Taraxacum sect. ruderalia)
• svalört (Chelidonium majus)
• Våtarv (Stellaria media)
• cikoria (Cichorium intybus)

speedwell typer(Veronica)

De kännetecknas alla av små, oansenliga blå blommor. Örten i sig förblir också ganska liten. De enskilda arterna förekommer ofta på jordar som är leriga och mättade med kväve. Dessa jordegenskaper föredras också av andra växter, som därför ofta växer i konkurrens med grönsaker eller åkerväxter:

• herdeväska (Capsella)
• kardborre (arctium)
• blåklint (Cyanus segetum)
• renfana (Tanacetum vulgare)
• Midsommarspurge (Euphorbia helioscopia)
• dödnässla arter (lamium)

Pekarväxter från F till H

fransk ört(Galinsoga parviflora)

På grund av sina små runda blommor kallas denna växt även knappört. Fransk ört är en ettårig och kan bilda täta bestånd på lämplig plats. Denna växt indikerar sur jord, som är väl försedd med kväve.

sådistle(Sonchus)

Denna växt är också en av de typiska åkerogräsen och bosätter sig gärna nära näringsrika platser som gödslas med kväve. Som med många tistlar är ogräset svårt att få bort, speciellt i trädgården. Även om denna tistel inte har pålrötter, har den rhizomer som kan gro igen från varje sektion. Kamomillarter gillar också att växa på samma platser (Matricaria och Tripleurospermum). Speciellt den strålningslösa (M discoidea) eller den luktfria kamomillen (T inodorum).

giktweed(Aegopodium podagraria)

Även om bladen på denna växt är ätbara och mycket välsmakande, anses mald fläder vara ett mycket envist ogräs som sprider sig snabbt och klarar sig bra på skuggiga platser. Förutom skugga indikerar Giersch också våta, leriga och kvävehaltiga platser. Om det är skuggiga grönområden kan andra växter dyka upp där:

• ormbunkar
• mossor
• Sorrel (särskilt på jordar som är extra sura)

tussilago(Tussilago farfara)

Denna gulblommande tusenskönafamilj är en av de första vårväxterna. Blommorna visas på långa stjälkar redan innan bladen. Hölfot sprider sig på platser som är torra, varma, leriga och steniga. Dessutom har jorden vanligtvis högre kalkhalt. Om växten förekommer i större antal på träda kallas hästhovskorridoren och indikerar omväxlande våta lägen, varav en del är helt torra och en del är vattensjuka tendera.

Indikatorväxter från K till W

vallmo(Papaver rhoeas)

Denna vackra blomma brukade vara vanlig vid sidan av blåklint på åkerkanterna och är per definition ett åkerogräs. Idag är den rödblommande växten mycket sällsyntare, men kan spridas brett i lämplig jord och utan konkurrenstryck. Det gäller i synnerhet varma, välgödslade, leriga och kalkrika lägen. På samma ställen, med ytterligare stenig mark, kan mulleins (Verbascum) också sträcka ut sina imponerande blomställningar. Den ett- eller fleråriga perennen har gula blommor.

klöverarter(trifolium)

Speciellt Hare Clover (T arvense) och vitklöver (T repens) kan vara indikatorväxter per definition. De växer ofta på platser som är rika på kväve, men ibland växer de i motsatsen, d.v.s. mager jord, där de kan bilda täta bestånd. Medan konkurrenstrycket från andra växter är högt på välgödslad jord kan klöver frodas magra jordar på grund av dess förmåga att själv lagra kväve mot andra växter trycka igenom. Klee indikerar också packade jordar.

krypande smörblomma(Ranunculus repens)

Det finns flera smörblommplantor, den krypande sorten sprider sig särskilt snabbt. De gula blommorna är ätbara, men har en skarp smak. Den krypande smörblomman förekommer oftare på kväverika, fuktiga och leriga platser. Det gillar också att växa:

• sängstrå (Galium verum)
• luktärt (Lathyrus)

Kryddig stengröt(Sedum acre)

Denna lilla växt är även känd som den heta stengrödan och finns ofta i trädgårdar. Men den växer också vilt och föredrar då torr, kalkrik jord. Den förekommer även på stenig undergrund och kräver väldigt lite jord för att växa, varför den ofta används för att gröna tak eller torra väggar.

kvickrot(Elymus)

v

Detta ogräs är mycket impopulärt bland trädgårdsmästare eftersom det inte bara är svårt att bli av med, utan det växer också ut igen från alla delar av sina rhizomer. Dessutom kan det spridas via frön. Den föredrar sandiga till leriga jordar och gillar också att växa på kompakta platser eftersom rötterna inte går för djupt ner i jorden. Soffgräset klarar sig inte i skuggan, därför växer det helst i solen.

ängssyra(Rumex)

Den stora syra (R acetosa) anses vara ett betes-ogräs som är svårt att få bort, eftersom det förökar sig där det kommer särskilt mycket kväve i jorden. Med sina stora blad lyckas den även tränga undan andra växter. Den lilla syran (R acetosella), som även kan användas som salladsväxt, växer också gärna i näringsrik jord som dessutom är sur och sandig. Båda plantorna kan dock även trivas i lerig jord.

groblad arter(plantago)

Det finns flera arter av groblad, varav den spetsiga (P lanceolata) och groblad (P större) de mest kända är. De används ibland som medicinalväxter och förekommer på platser som är rika på kväve, sandiga till leriga och kalkhaltiga. Dessutom växer rosettplantorna bra på packad jord. De finns ofta längs vägkanterna.

vild tesel(Dipsacus fullonum)

Denna växt är inte längre vanlig, men kan bilda större bestånd där den växer. Den kännetecknas av sin storlek och lila blomställningar, som humlor gärna besöker. Den vilda krickan växer på ställen som är steniga och kalkrika och som även har gödslats med kväve.

vild morot(Daucus carota subsp. carota)

Den vilda släktingen till den odlade moroten har blad liknande dessa, men utvecklar några mer eller mindre långa blomstjälkar med skärmblommor. Lukten av den krossade moroten hjälper till att skilja den vilda moroten från andra klosterväxter Blad som påminner om morötter och å andra sidan har de vita skärmarna en mörkfärgad i mitten Blomma. Den tvååriga örten växer på lösa, sandiga och steniga jordar, där den kan trycka ut sina rötter till ett djup av 60 cm.

Läs mer om skötseltips