Fårfoder: vad äter får och vad inte?

Fåren åtnjuter en ökande popularitet som husdjur, vare sig det är som "levande gräsklippare" eller för självförsörjning med kött eller ull. Däremot är de ingen succé när det kommer till artlämplig näring.

Vad äter får?

Får är växtätare och generellt relativt sparsamma betesdjur. Gamla raser behöver ofta inget annat än bra betesmark på sommaren och det bästa höet på vintern. Ett användbart tillägg till detta är mineralslickstenar. Detta kommer att ge dina får alla de näringsämnen de behöver. Men om djuren ska ge mjölk, oavsett om de mjölkas eller diar lamm, räcker det oftast inte med detta foder. Detta gäller särskilt för så kallade prestationsraser, som ger mycket mjölk. Till prestationsdjuren hör även så kallade köttfårraser, som är klara för slakt snabbare än andra raser.
Fårfoder kan i princip delas in i följande kategorier:

• Grovfoder: gräs, hö, halm, löv och bark från lövträd
• Kraftfoder: industriellt eller naturligt
• Mineralfoder: slicksten utan koppar

Uppmärksamhet: Koppar är giftigt för får, så det ska inte vara i saltslicket. Om dina får betar tillsammans med andra djur, se till att fåren bara kan nå sina egna slickar och inte förgiftar sig på de andra djurens.

Viktigt: gräs och hö

Fåren är idisslare och tillbringar därför större delen av dagen med att smälta dem. De får också ut den sista biten av näringsämnen ur maten. Foder som är för högt i energi gör fåren feta och sjuka. Av denna anledning är gräs och hö de viktigaste foderämnena. De innehåller en hög andel flisfibrer. För sparsamma raser (t.ex. Heidschnucken, Skudden eller Pommern) räcker detta foder vanligtvis. Fåren föredrar stjälkar upp till cirka 15 centimeter långa. Då är den särskilt näringsrik och smakrik. Fåren tillhör de så kallade selektiva ätarna. Som alltid äter de först det som smakar särskilt gott för dem. Som ett resultat kommer särskilt ett stort pilträd inte att ätas jämnt. Du bör därför klippa en eller två gånger om året.

Dricks: På våren är det färska gräset särskilt proteinrikt och kan lätt orsaka matsmältningsproblem. Släpp därför inte ut dina får för länge i början av betessäsongen och öka tiden bara långsamt. Då kan matsmältningskanalen bättre anpassa sig till den förändrade matförsörjningen.

Levande gräsklippare?

Fåren kallas ofta för "levande gräsklippare" och hålls ofta som sådana. Prydnadsgräsmatta, som den växer i de flesta trädgårdar, är inte artanpassad mat för får. Den saknar rätt betesgräs och olika örter som hjälper till att hålla djuren friska. Om du däremot har en äng med olika gräs och örter bakom ditt hus, så är detta definitivt en bra källa till mat för fåren. Förutsättningen är förstås att ängen är tillräckligt stor eller att den är tillräckligt utfodrad.

Hur matar jag hö och halm?

Ibland hörs åsikten att halm inte behöver matas om det finns i ströet. Denna procedur kan dock snabbt leda till sjuka får, i värsta fall till och med till att djuren dör. För att halmen i ströet blir smutsigt, inte bara av damm och smuts, utan också av urin och andra utsöndringar från djuren. Halm bör därför utfodras i höställ.

Dricks: Strö är inte fårfoder!

Detsamma gäller förstås hö som fåren vanligtvis föredrar att äta och som dessutom innehåller mer näringsämnen. Se till att höet är av bra kvalitet. Du kan känna igen kvaliteten främst på färgen och lukten. Den ska lukta fräscht och av örter, under inga omständigheter unken eller ens möglig. Nyklippt hö är grönaktigt, inte gult eller grått. Ju äldre höet är, desto mer bleknar färgen och doften. Halmens längd och styrka spelar också roll för kvaliteten. Fasta (grova) och långa stjälkar tyder på sen klippning, eftersom gräs då innehåller färre näring.

Höstället

För att dina får alltid ska ha rent hö och halm tillgängligt att äta bör det bjudas på höställ. Detta bör vara på en bekväm höjd för djuren. Helst kan flera får äta samtidigt utan att störa varandra. Om höet är för högt kan fallande hö trassla in sig i ullen och bli tovig. Ett lågt höställ leder å andra sidan till att höet kontamineras med saliv, vilket också bör undvikas.

Se absolut till att höet i höet inte blir blött, annars börjar det lätt mögla. Som ett resultat blir dina får snabbt sjuka och matsmältningsproblem är bara det minsta av onda. Häng eller placera galgen i stallet eller vindskyddet, eller använd en galge med tillräckligt stort tak. Ändå bör du regelbundet kontrollera höet för fukt och byta ut det vid behov.

Kraftfoder till får

Beroende på vilken prestation du vill att dina får ska prestera kan de behöva ytterligare kraftfoder. Till exempel räknas graviditet och förlossning samt eventuellt mjölkavkastningen som prestation. Men även snabb köttsats eller en stor mängd ull kräver mycket energi. Tillförsel av kraftfoder är alltid en lina promenad. Om får får för mycket av det blir de snabbt feta och ofta också sjuka. Dessutom kostar industriproducerat fårfoder pengar, vilket kan göra fåruppfödningen i liten skala olönsam eller en dyr hobby. Alternativt kan du använda naturligt kraftfoder. Du ger bara detta till de djur som verkligen behöver det.

Naturligt kraftfoder

Naturligt kraftfoder tillverkas inte industriellt och är ofta oförädlat. Torkad betmassa, som framställs vid bearbetning av sockerbetor, är ett undantag. Du kan hitta lite kraftfoder i din trädgård eller i köket. Du kan leta efter annat foder i skogen eller få det från bönder i grannskapet.
Fårfoder från ditt eget hushåll:

• Morötter
• Rödbetor
• Små mängder frukt (äpplen, päron och andra sorter, utom stenfrukt)
• torrt bröd
• kokt potatis
• kokta potatisskal

Dricks: Större mängder frukt kan orsaka matsmältningsproblem hos får. Det gäller även vindfall. Låt därför inte dina får beta på en fruktträdgård under mognadsperioden.

Kraftfoder från skogen

• Boknötter
• Ekollon (inte från engelska ekar!)
• Kastanjer

Fårfoder från bonden

• korn
• havre
• baljväxter
• kli
• Majs

Utfodring på vintern

Robusta fårraser kan vistas på hagen året runt, men de hittar inte alltid tillräckligt med mat där. När det är kraftigt snöfall är gräset nästan otillgängligt för djuren. Ihållande regn, som det ofta förekommer i norra Tyskland på hösten och vintern, skadar inte bara betesmarken, utan också fötterna på dina får. Djuren behöver därför absolut en torr yta och ofta separat utfodring. Först och främst ska den bestå av mycket bra hö. Som tillskott, ge färskt foder som rödbetor eller ibland vegetabiliskt avfall.

Dricks: Ge alltid dina får små portioner, de gillar inte gammalt foder. De rör ofta inte ens det längre.

Förbjudet för får

Fåren är inte allätare och kan lätt drabbas av matsmältningsproblem om de äter fel mat. Ofta uppstår dessa bara när större mängder konsumeras, så dessa växter anses inte direkt vara giftiga. Men de ska ändå inte utfodras eller växa obehindrat i fårhagen.

Lite eller inget lämpligt foder

• Rusar
• Smörblomma
• Böjd docka
• Renfana
• Torva
• ängssyra
• Sura gräs
• Sedges
• Marsh ringblomma (smörblomma)
• Ängsskum
• Ängstranornäbb

Det finns också många växter som är riktigt giftiga för får. Deras konsumtion kan leda till att djuren dör. Sådana växter bör därför under inga omständigheter placeras i en fårbete och bör tas bort omedelbart. Tänk också på eventuella giftiga träd. Fåren gillar att knapra på barken eller på hängande grenar. Det gäller givetvis även träd på grannfastigheten, vars grenar hänger över betestaket.

Giftiga växter

• bräken
• idegran
• kaus
• Höstkrokus
• Ragwort
• Livets träd
• Fräken
• Söt klöver
• Engelsk ek