Bladformer: översikt och funktion

För att lummiga växter bättre ska kunna identifieras är deras bladformer indelade i olika kategorier. Förutom formen är det också viktigt att bestämma hur och var bladen sitter på stjälken.

Allmänna formulär

Denna klassificering beskriver den yttre bladformen på hela det enskilda bladet, utan att ta hänsyn till spetsen eller kanterna. Det är viktigt att ark inte kan pressas till allmänt tillämpliga former, så detta är endast ungefärlig information. Varje enskild växt har vanligtvis blad av olika former och storlekar. Med några få undantag är bladens enda funktion fotosyntes, eller växtandning. Hos giftiga växter som murgröna har bladen också en skyddande funktion.

linjal

Bladen är långa och tunna och knappt utbuktade på sidorna. Ibland är de lite tjockare och liknar därmed nålar.
Exempel:Åkerfräken, lavendel-, Ängstrå, havtorn

Lansformig

Om bladformen är lansettlik är bladen mycket längre än de är breda. Bladbladet är bredast i mitten av bladen, bladets spets avsmalnar ofta till en spets.
Exempel: Ribbört groblad, några pilarter

Notera: Nästan alla typer av gräs har linjära eller lansettlika blad, de stora bladen på majsväxter är särskilt märkbara. Den exakta skillnaden mellan lansettliknande och linjär är inte så lätt.

Äggformad

Denna bladform liknar ett ägg och har, precis som detta, sin bredaste punkt under mitten. Den övre änden är spetsigare än den nedre.
Exempel: vissa typer av poppel, körsbär (ovala)

Elliptisk

Skillnaden mellan den elliptiska och den äggformade bladformen är att den bredaste punkten på den elliptiska bladformen är ungefär mitt på bladet. Dessutom är båda ändarna av bladet tillplattade.
Exempel: några videarter, bokarter, buxbom

Rundad

Runda blad är antingen runda eller så gott som runda. Det finns vanligtvis en fördjupning på stammen. Längd och bredd är lika.
Exempel: några poppel, al, ört

Sköldformad

Vid sköldformade blad fästs stjälken på bladets undersida ungefär på mitten eller något under mitten. Bladvenerna strålar ut från stammens bas. Hos vissa växter fungerar sköldformade löv som flytande löv.
Exempel: Nasturtium, pennywort

Hjärtformad

Bladet har en spetsig hjärtform. Den bredaste punkten är under mitten, till höger och vänster om stambasen är bladet utbuktande. Det finns också blad som är inverterade-hjärtformade.
Exempel: Lindar, vindar

Njurformad

Bladet har den typiska formen av en njure. Den är bredare än den är hög, bredvid stammens bas finns två djupt skurna bågar.
Exempel: violett

Kilformig

Bladen är ungefär triangulära, den bredaste punkten är vanligtvis på stjälken. Om bladformen är felkilformad är den bredaste punkten vid bladets spets.
Exempel: Svart poppel, några björkar

Sammansatta blad

Sammansatta ark består i princip av flera enkla ark. Dessa har de tidigare nämnda bladformerna. De flesta är lansettlika blad.

Oparad fjäderdräkt

Ofta finns det sju eller fem enstaka ark varav två är vända mot varandra som ett par, med ett enda ark överst.
Exempel:valnöt, Björnbär, rosarter, ask

Parat pinnat

När det gäller fjädrande blad är de enstaka bladen också placerade i par på bladskaftet. Antalet är dock jämnt och det finns inget enskilt ark överst.
Exempel: vissa typer av ärtor eller vicker

Dubbelfjädrad

När det gäller dubbelfåriga blad delas även de enskilda bladen in i enskilda blad.
Exempel: Yarrow, färgarkamomill, ormbunkar (här har bladen funktionen att föröka sig, då sporerna sitter på undersidan)

Ojämnt befjädrad

Med denna bladform är bladen uppdelade i enkla blad som är oregelbundet placerade på stjälken. Vanligtvis är bladen av olika storlekar.
Exempel: Lönnaska resp. Asklönn

Tresiffrig fingerad (fyra eller fler siffror)

Bladet består av tre individuella blad som arrangeras regelbundet.
Exempel: Den typiska representanten är klövern. De flesta klöverarter har trefaldiga blad, men sällan förekommer fler än tre individuella blad (i Lyckoklöver 4 enkla ark är regeln).

Fingrade femfaldigt

Arket bestod av minst fem, ibland upp till sju enstaka ark. Vanligtvis verkar bladet palmat.
Exempel: Kastanj, blå munkhuva

Klassificering baserad på spetsen av bladet

För att en växt ska kunna identifieras korrekt kan bladspetsen också ses utöver bladformen. Ibland är uppdraget oklart, eftersom olika bladspetsar kan finnas på en växtart.

Spetsig

Bladen är spetsiga. En av de vanligaste bladformerna.
Exempel: mycket träd och Gräs med lansettlika blad, blåbär (ovala spetsiga)

Stubbe

Bladets spets är något tillplattad.
Exempel: Pilarter, magnolia

Notera: Det kan vara svårt att skilja på trubbig och avsmalnande, båda förekommer till exempel i bergpäronet.

Avrundad

Bladets spets är tydligt tillplattad eller rundad. Denna form förekommer med runda och sköldformade, men även med njurformade blad.
Exempel: Violett, näckros

Randed

Det finns en liten, grund fördjupning vid den rundade spetsen av arket.
Exempel: några arter av klöver

Klassificering baserad på bladkanten

De flesta blad har en slät kant, men de kan också vara vågiga eller mer eller mindre indragna. Beroende på hur stark denna fördjupning är, klassificeras bladformerna enligt följande:

Hela marginaler

Bladkanten är obruten och inte krökt. Den löper i en kontinuerlig linje runt hela arket.
Exempel: de flesta fruktträd (förutom körsbär), liguster

Sågat

Bladkanten har en sågbladsliknande struktur, det är viktigt att skilja den från tandade blad. Sågade blad har både spetsiga invändiga vinklar och spetsiga "tänder".
Exempel: Solstice milkweed, nässlor

Sågade två gånger

Tänderna sågas igen, så små och stora sågtänder växlar på bladen.
Exempel: Björkarter, bokar, hassel

Sågtandad

Med tandade blad är de inre vinklarna trubbiga. Annars är de som sågade löv.
Exempel: Bergaska, lönn, järnek, vitlöksraket, maskros (även känd som skrotsågformad)

Notera: Sågade eller tandade löv har inte bara den vanliga funktionen, de ska också avvärja rovdjur. Detta gäller särskilt om de också har taggar eller taggar.

Naggad

Bladkanten är regelbundet skårad. Ytterkanten är rund, medan skåran avsmalnar till en spets.
Exempel: några speedwell-arter, Gundermann, död nässla

Bokad

Böjda blad har mer eller mindre kraftiga fördjupningar som är rundade. En typisk representant är ekollonen.
Ytterligare exempel: Hölfot, tistlar (med taggar, löv har en försvarsfunktion)

Flikiga

Flikiga blad har mycket djupa skär som delar upp bladen i mestadels tre, ibland fem delområden.
Exempel: Lönn, Vinbär, Krusbär, murgröna

Sprickat

Även, inte för djupa snitt delar upp bladen i sektioner.
Exempel: Pepparrot, silvertistel, norsk lönn, men även ginko

Pinnat

Snitten når nästan bladbladet och verkar dela bladet i flera enskilda blad.
Exempel: Svalört, Cranesbill, Tistels

Vanliga frågor