Huvudindelningen för systematiseringen av rosfamiljen sker i de tre underfamiljerna Rosoideae, Dryadoideae och Spiraeoideae.
Släkten av rosfamiljen (Rosaceae)
Rosenväxterna har sitt hem främst på norra halvklotet. De växer i en mängd olika regioner, som klimatmässigt sträcker sig från halvöknar till regnskogar och tempererade zoner till alpina regioner. Alla av dem är örtartade växter och de flesta av dem har
Alternativa blad. De kan vara både vintergröna och lövfällande och har blad med ofta tandade kanter. Denna familj av växter, som omfattar många prydnadsväxter såväl som nyttoväxter, är indelad i tre underfamiljer.- Underfamiljen till Rosoideae består av släktet Filipendula, till vilket alla ängssötarter hör, och släktet Rosoideae, som alla andra representanter för denna underfamilj tillhör. Det sistnämnda omfattar både rosor och till exempel fingerörter, kryddnejlika och jordgubbar.
- Underfamiljen Dryadoideae består av träd, buskar och dvärgbuskar, till vilka till exempel Silberwurzen hör.
- Underfamiljen Spiraeoideae inkluderar ett stort antal träd och buskar, inklusive några kärn- och stenfruktväxter som äppel-, päron-, plommon- och körsbärsträd. Dessutom tillhör sparbuskarna och fjäderspjuten också denna grupp.
Planteringstid för rosor
En av de populäraste prydnadsväxterna från rosfamiljen är rosor, av vilka det i sin tur finns många typer, som delas in i odlade rosor och vildrosor. Som barrotsväxter från plantskolan står de på
planteras bäst från oktober till april, men bara när marken inte är frusen, så hösten eller tidig vår är bäst. Växter i krukor kan däremot planteras året runt, plantering sker i varma månader är det dock viktigt att ha tillräckligt med bevattning i växtfasen respektera, tänka högt på. Den rekommenderade platsen är en solig plats i trädgården, där det är bra luftväxling. Detta gör att bladen torkar ut snabbt efter en regnskur och är mindre mottagliga för mjöldagg, som ofta drabbar rosor i trädgården. Av denna anledning, särskilt med de starkt växande sorterna, bör man vara uppmärksam på det nödvändiga minimiavståndet mellan flera plantor.