Gallgetingen är ett skadedjur som främst drabbar yuccapalmer och lövträd. Det är en svart getingart som är en till fem millimeter stor. Den lägger sina larver på löv på träd och växter. Larverna avger där sekret som leder till att så kallade gallor bildas. Dessa galler använder larverna som ett skydd och föder och utvecklas där. Det finns cirka 100 olika arter av gallgetingar som förekommer på olika växter. Gallgetingangreppet observeras oftast på yuccapalmer, björnbär, rosenväxter, lönnar och andra lövträd. Gallgetingarna kan förutom bladen även angripa knoppar, blomställningar, frukter och rötter. Getingarna förekommer i upp till två generationer varje år.
Förebyggande - kort listat
För att inte angrepp av gallgeting uppstår i första hand bör du använda den
- Man bör inte skaffa växter från förorenade områden.
- Ta reda på fördelningen av gallgetingen innan du introducerar växter.
- Man bör inte föröka något växtmaterial vars ursprung är oklart.
- Du bör inte importera eller köpa växter vars ursprung är oklart.
Skadan på de drabbade växterna
Gallorna orsakade av getingarna varierar i storlek från några millimeter till flera centimeter, beroende på typen av geting. Upp till 100 av de mindre gallerna kan dyka upp på ett blad samtidigt. Gallorna kan vara sfäriska, linsformade, puckelliknande eller ha oregelbundna utväxter. Vissa gallor är svampiga, andra har en mycket fast konsistens. De äldre gallorna brunnar och skadar bladverket. Både
Känn igen gallgetingangreppet
Tyvärr är det inte särskilt lätt att känna igen gallgetingangrepp i tid. Det är en diskret skadegörare som ännu inte syns när den köps och planteras. De väl dolda larverna blir aktiva först vid knoppningstillfället och gallorna bildas på blad, blomställningar och knoppar. Gallorna hindrar frisk bladutveckling och skadar blommorna. Växten dör inte omedelbart vid gallgetingangrepp, men den försvagas och förlorar sin produktivitet. Detta leder till att ytterligare sjukdomar och skadedjur sätter in. Angrepp av gallgeting är anmälningspliktigt i vissa federala stater och kontroll är obligatorisk.
Kampen mot gallgetingen
Sedan gallgetingen introducerades från Asien finns det fortfarande liten kunskap om effektiva bekämpningsmetoder i Europa. Såväl mekaniska som kemiska processer hindrar knappast den vidare spridningen av gallgetingen. Detta beror på att larverna är väl skyddade inne i gallan. Få insekticider kommer dit. Att skära ut de drabbade bladen är mycket tidskrävande. I de tidiga stadierna av angreppet kan det dock vara till hjälp att skära bort lokala angreppshärdar och förstöra dem. Förorenat växtmaterial ska brännas eller kastas med hushållsavfallet. I Japan har man goda erfarenheter av biologiska bekämpningsmetoder. En kinesisk parasitgetingart används för detta. Detta rovdjur av gallgetingen kan hålla kvar populationen och därmed angreppet. Denna metod har redan testats framgångsrikt i Italien. Det är dock för närvarande knappast känt vilket inflytande introduktionen av den kinesiska ichneumongetingen har på den europeiska floran och faunan.
Skär bort drabbade växter på ett målinriktat sätt
Det finns för närvarande ett verkligt alternativ till att beskära de gallgetingangripna plantorna. Noggrann beskärning bör göras på våren om möjligt. Alla drabbade skott ska avlägsnas och förstöras. De skadade delarna av växten kan kännas igen på den karakteristiska gallbildningen. Det är viktigt att snittet görs innan getingarna kläcks, för annars får man räkna med angrepp av en andra generation getingar. Med en riktad beskärning kan mindre angreppshärdar elimineras, men det är mycket tidskrävande och inte särskilt effektivt för större ytor. Det enda som hjälper här är användningen av nyttiga insekter som decimerar getingpopulationen.
