Slutna utrymmen och bostadsyta är två av de viktigaste parametrarna som upprepade gånger används inom en mängd olika ämnesområden för att definiera en byggnad. Medan boytan kan bestämmas ganska lätt, orsakar kubaturen å andra sidan alltid svårigheter. Vad innehåller det och vad försummas i beräkningen? Vi förklarar steg för steg hur du säkert kan få ett tillförlitligt resultat.
Vad är kubaturen?
Termen "kubatur" kommer från latinets "kub" och beskriver direkt en kropp. När det gäller byggnader avser denna kropp dock den volym som huset upptar som helhet. Generellt sett inkluderar detta summan av de olika volymerna som summerar till den totala volymen:
- Nettovolym: Volym av alla användbara rum, "luftvolym" i byggnaden
- Byggvolym: Volym av alla komponenter i en byggnad, det vill säga väggar, tak, tak, etc.
Medan kubaturen fortfarande är allestädes närvarande i teknisk terminologi, kan det mer moderna uttrycket "slutna utrymmen" återfinnas i gällande bestämmelser, som i grunden beskriver samma sak.
Vad är det inbyggda utrymmet till för?
Hos lekmän uppstår frågan gång på gång varför man överhuvudtaget gör en sådan åsidosättning kring kubaturberäkningen. Men en titt på de olika användningarna av detta värde avslöjar snabbt dess betydelse:
- Kostnadsplanering och uppföljning
- Parameter för bedömningen enligt byggplanelagen
- Bolån
- Grund för att fastställa verkligt värde
- Individuella aspekter
NOTERA: Om och om igen läser man om den så kallade "byggnadsmassan" i facklitteratur, rättspraxis och regelverk. Beroende på regeluppsättningen kan beslutsamheten vara något
variera, men i slutändan handlar det också om volymen eller det slutna utrymmet.DIN277-1 som underlag för beräkning
I motsats till fastställandet av bostads- eller Användbar yta, där flera bestämningsmetoder är lika tillgängliga, är grunden för kubaturberäkningen tydlig och enkel. I Tyskland finns det ett bindande regelverk som innehåller alla krav för att bestämma kubaturen: DIN 277-1 "Golvareor och rumsliga innehåll i konstruktion - Del 1: Byggnadskonstruktion". Denna föreskrift går till och med tillbaka till år 1934, då det för första gången gjordes en enhetlig bestämmelse för att bestämma volymen, som då officiellt kallades kubatur. Efter flera ändringar och revideringar gäller den nuvarande versionen av denna DIN-standard från 2016 idag.
UPPMÄRKSAMHET: Även om DIN 277-1 inte är en lag, utan snarare en standard som inte är allmänt obligatorisk, är den nu allmänt erkänd och därför praktiskt taget bindande. Som en teknisk regel är den nu en del av den erkända teknikens ståndpunkt och används även som referens av domstolar i händelse av en tvist. Om det slutna utrymmet beräknas annorlunda är detta möjligt, men vid en eventuell tvist innebär det en enorm ansträngning vad gäller motivering och likvärdighetsbevis.
Vad tas hänsyn till, vad utelämnas?
En titt på DIN gör det mycket snabbt klart vad som hör till kubaturen och vad som inte gör det. Den inledande meningen i avsnitt 7 "Bestämning av byggnadens volym" återspeglar tydligt det väsentliga innehållet:
"Bruttovolymen (BRI) inkluderar volymen av alla rum och byggnadsstrukturer som är belägna ovanför byggnadens bruttogolvarea."
Det är också definierat
att bruttovolymen, en annan synonym för inneslutet utrymme eller kubaturen, bildas av de yttre gränsytorna på byggnadsgolv, ytterväggar och tak med takkupor. Enkelt uttryckt innebär detta att takytan, ytterväggens ytterkant och bjälklagsskivan bildar gränserna för den aktuella volymen. Frågan uppstår nu med rätta hur detta behandlas i detalj. Eftersom ett hus i enskilda fall har ett stort antal detaljer som, beroende på utformningen av DIN, kan eller inte kan resultera i ytterligare volym. För att skapa klarhet här är det tydligt reglerat vilka byggnadsdelar som uttryckligen inte ingår i kubaturberäkningen:- Djupa och grunda grunder, d.v.s. fundament och bjälklag
- Ljusaxlar
- Utanför trappor och ramper om de inte är strukturellt kopplade till byggnaden
- Entrétak
- Taköverhäng
- Fribärande solskyddssystem
- Skorstenar, frånlufts- och ventilationsrör som sticker ut över takbeklädnaden
- Takljuskupoler med en volym över takbeläggningen på högst en kubikmeter
- Pergolor
- Fast uteservering eller terrasser, även om de sticker ut från terrängens yta
Det speciella fallet
Delar av byggnaden som inte är helt inneslutna intar en något särställning i volymberäkningen. Exempel på detta är till exempel skärmtak på pelare som inte har slutna väggar. Vindar eller balkongbräckningar, det vill säga vertikala väggsegment som saknar det övre "täcket" i form av ett tak, förekommer också ofta. Här anger DIN tydligt att så kallade fiktiva komponenter kan och ska användas för att avgränsa utrymme.
Vad betyder det?
Detta betyder helt enkelt att den övre kanten av en vind representerar den övre gränsen för den volym som skapas på detta sätt. Vid en takläggning definieras de fiktiva ytterväggarna antingen av stöden eller - om de är fribärande utan stöd, av kanten på taket.
NOTERA: Avgränsningen av takkant och takbeläggning är inte särskilt enkel, eftersom en viss del av takkanten ofta förstoras och därmed bildar terrasstaket. Här kan du normalt använda 0,50 meter som gräns. Om ett taköverhäng är större ses det som ett rymdbildande tak. Upp till 0,50 meter är det en takkant som inte har beaktats.
Beräkningen med hjälp av exemplet steg för steg
Låt oss nu ta en titt på volymberäkningen med ett specifikt exempel. Som föremål för vår volymbestämning tänker vi oss ett typiskt enfamiljshus med följande
- Längd 10 meter
- Bredd 8,5 meter
- Takfotshöjd (höjd på skärningspunkten mellan ytterväggen och takbeklädnaden = 3,50 meter från terrängen
- Nockhöjd 6,00 meter
- Källare, överkant golvplatta 3,00 meter under mark
- Takform sadeltak
- Taköverhäng 0,30 meter
- Förlängning vestibul 1,00 meter bred, 1,50 meter djup, från platsen 3,00 meter hög, platt tak
- Utbyggnad av terrasstak, stödavstånd 3,00 meter från huskanten och 3,00 meter i bredd, platt tak, höjd från terräng 2,50 meter
Steg för steg
1. Genomtänkt uppdelning i påtagliga delvolymer:
- Huskroppen från toppen av golvplattan till takfotens höjd
- Takfotshöjd till nockhöjd
- Vestibul
- Altantak
2. Definition av de matematiska formlerna för att beräkna volymen av understrukturerna:
a. Huskropp: längd x bredd x höjd
b. Tak: Längd x bredd x höjd x 0,5
c. Vestibul: längd x bredd x höjd
d. Uteplatstak: längd x bredd x höjd
3. Beräkning av volymen:
a. Huskropp: 10,00 m x 8,50 m x (3,50 m + 3,00 m) = 552,50 m³
b. Tak: 10,00 m x 8,50 m x (6,00 m - 3,50 m) x 0,5 = 212,00 m³
c. Vestibul: 1,50 m x 1,00 m x 3,00 m = 4,50 m³
d. Uteplatstak: 3,00 mx 3,00 mx 2,50 m = 22,50 m³
e. Summa a. till d. = 791,50m³
Anmärkningar om beräkning
Exemplet visar tydligt att en kubaturberäkning faktiskt är väldigt enkel med rätt tillvägagångssätt. Dessa tips och råd hjälper dig att nå ditt mål utan fel:
Demontering
Bryt ner strukturen som ska beräknas i individuella volymer som är så lätta att beräkna som möjligt. På så sätt kan formlerna för räta eller triangulära kroppar som är kända från skoltiden nästan alltid användas.
Taklutning
Oavsett hur brant ett tak är och om det är ett symmetriskt eller asymmetriskt tak kan sluttande tak alltid beräknas med formeln längd x bredd x höjd x 0,5. Även monofalktak kan beräknas på detta sätt, om man förstår det som en speciell form av sadeltaket med en takyta med en lutning på 90 grader.
Nedre kant för specialkomponenter
Oavsett om det är en vestibul eller uteplatstak, när det inte finns någon strukturell underkant, kan terrängytan ses som den nedre gränsen för volymen. Om det till exempel finns en vestibul i sluttande terräng, använd terränghöjden vid entrédörren som relevant höjd.