Den söta örten stevia har skapat en hype de senaste åren. Även om den giftfria örten är söt utan kalorier, är dess produktion problematisk.
Det finns cirka 200 olika arter av det syd- och centralamerikanska växtsläktet Stevia. I synnerhet kommer dock en av dessa arter att utvecklas till en större hälsomässig och ekonomisk betydelse i framtiden. Det beror på att Stevia rebaudiana bertoni, som kommer från områden i dagens Paraguay, innehåller mycket sötningsmedel, många gånger starkare än kommersiellt socker. Den är därför också känd som söt- eller honungsört.
Upptäckt / historia
Detta släkte av växter är uppkallat efter den spanske läkaren Pedro Jaime Esteve (* 1500- † 1556, Santa Mateu del Maestrat, Spanien). Efter studier i Valencia, Montpellier och Paris återvände han till Valencia och arbetade där som professor fram till sin död. Medan namnet på släktet kan spåras tillbaka till Mr. Esteve, kommer namnet på arten från den paraguayanska kemisten Ovid O. Rebaudi går ut. Rebaudi analyserade sötningsmedlen som innehölls för första gången runt 1900 och bevisade att det var en ny, hittills okänd substans.
Nutritionskontrovers
Guaraniindianerna har använt sötningsmedel sedan urminnes tider. Dessa godkändes dock inte av EU som livsmedelstillsatser förrän 2011. I motsats till vad många tror är stevia inte giftigt i sig. Sötningsmedlet i honungsörten, som inte smälts av människor, är hundra gånger sötare än vanligt socker. Som sockerersättning behöver stevia inte stå för några andra kalorier i maten. Sötman främjar inte heller karies, eftersom motsvarande bakterier inte kan angripa den.
Detta står i kontrast till de observationer som gjorts av forskare på råttor. Vid höga koncentrationer av växtens sötningsmedel visade djuren tecken på intolerans. Även honråttornas fertilitet minskade i vissa fall. Det är dock fortfarande oklart om dessa resultat kan överföras till människor.
Extraktion av sötningsmedlet
Honungsörtens naturliga form, i motsats till dess namn, smakar inte honung utan snarare träig och lätt bitter. Det beror på att sötningsmedlen den innehåller bara utgör cirka fem procent. Som jämförelse innehåller en sockerbeta runt 20 procent. För att kunna erbjudas på ett så koncentrerat sätt som i handeln måste sötningsmedlet utvinnas ur örten och berikas. Denna process förstör inte bara cirka 90 procent av alla ingredienser, utan är också mycket kemisk. Huvudproducenten av steviasötningsmedel är Folkrepubliken Kina. För att lösa upp sötningsmedlet används miljöfarliga aluminiumsalter, vilket - om inte stämmer kasseras - utlöser skadliga syrareaktioner i samband med många animaliska proteiner eller åkerjordar försura. Det innebär bland annat att steviasötningsmedel inte finns med ekologisk tätning. Även reklam för stevia som grönt och naturligt sockerersättning kritiserades.
Odlar stevia
Den inte härdiga växten kan odlas i Tyskland under sommarmånaderna. Växten är resistent mot skadedjur och sjukdomar.
