I synnerhet historiska lador, travar och lagerhus imponerar regelbundet med sina imponerande valmtak. Valet av denna takform eftersträvade mycket praktiska mål. Detta ger valmtaket en historisk stil, men det används fortfarande om och om igen idag. De fördelar det ger och hur det är uppbyggt förklaras tydligt här.
Vad är ett valmtak?
De typiska designegenskaperna för ett valmtak är:
- Linjesymmetriska, lutande huvudtakytor med gemensam nock
- Istället för klassiska gavelväggar finns här även lutande takytor
- Kontinuerlig takfotshöjd på alla fyra takområdena
- Vanligtvis huvudtakytorna och höftytorna med samma lutning
Valmtaket tar alltså upp typiska delar av sadeltaket och avviker endast från det i gavelns område på grund av de extra valmade ytorna. Ytterst är valmtaket en underart eller modifiering av sadeltaket. Till skillnad från sadeltaket, som finns i många former idag, beror ett valmtak på den genomgående takfoten och korsningarna av huvud- och Höftytor är vanligtvis fortfarande uteslutande symmetriska, d.v.s. med en nock i mitten av byggnaden och identiska lutningar hos de motstående takytorna.
Valmtakets historia
När man hör termen valmtak tänker många först på det slående tiondets skav från tidigare århundraden. Dessa vidsträckta lager- och bruksbyggnader är verkligen slående exempel på denna takform. Valmtaket fick en ny renässans på 1930-talet. Århundradet, där radhus och villor ofta kallas
Motrörelse till klassisk modernism med denna ofta uppfattad som historiserande Takform tillhandahölls. Men även idag förses bostads- och kommersiella byggnader gång på gång med valmtak för att kunna dra fördel av valmtakets designfördelar.Statiska utmaningar och konstruktiva egenskaper
Tidigare tiders klassiska valmtak bärs upp av stöd eller ett kompositstöd som överför lasten från konstruktion, vind och snö till väggarna nedanför. Vanligtvis skapas denna stödstruktur i form av en stående eller liggande stol. Detta innebär att i slutändan en stabil stomme sitter på den massiva delen av byggnaden och bär upp själva taket. Denna sammansatta pelare bär olika balkar som löper parallellt med takfoten, på vilka takbjälken som tar emot takbeläggningen vilar. På grund av valmtakets ofta frodiga dimensioner kan, förutom de välkända elementen tröskel, mittra och nock, den centrala rälsen fördelas över flera parallella räfflor.
UPPMÄRKSAMHET: Eftersom konstruktionen här inte är rent linjär, vilket är fallet med sadeltaket, men i området för övergångarna Ska ledas till höftade ytor runt hörnet, tröskeln och rälsen ska givetvis utformas därefter runt om vara.
Modernare valmtak med enskilda rum på vinden ersätter däremot ofta bärkonstruktionen med solida väggar som ger den bärande funktionen och utrymmesförslutningen samtidigt
form.Typiska takkonstruktioner på valmtak
Medan tidigare valmtak utan bostadsanvändning oftast bara gav läkt och den slutliga takbeläggningen på takbjälken, är den typiska takkonstruktionen idag betydligt mer omfattande. Från insidan till utsidan ser det schematiskt ut som följer:
- Beklädnad, t.ex. B. Trä eller gipsskivor med färg, gips eller tapeter med en underkonstruktion av läkt (även en monteringsnivå för kablar etc.)
- Lufttät nivå, samtidigt droppskydd mot efterföljande isoleringsskikt
- Spärrskikt, samtidigt isoleringsskikt mellan takbjälkar, till exempel med mineralull, cellulosa eller alternativa, mjuka isoleringsmaterial
- Undertaksmembran som vattenförande nivå, delvis kombinerat med ett extra isoleringsskikt
- Takbeläggning på underkonstruktion
Om takbjälken däremot ska förbli synliga rör sig isoleringsskiktet uppåt och är antingen trycktåligt som yta eller byggs mjukt upp mellan ytterligare trästöd ovanför takbjälken.
Vanliga takbeläggningar
Även om valmtaket teoretiskt sett kan rymma alla vanliga takbeläggningar, är utbudet av beläggningar som vanligtvis påträffas något förskjutet:
Takpannor
- hittas ofta på historiska och nya valmtak
- kräver en underkonstruktion av vertikala motläktar och horisontella läktare
- Vattenförande undertak nödvändigt för att dränera regn och snö som blåst under tegelpannorna
Betongtakpannor
- teknisk implementering som lertakpannor
- På grund av sin existens som takbeläggning har den inte hittats på historiska valmtak på bara några decennier
ark
- finns också historiskt, men används mest på moderna valmtak
- Plan underkonstruktion på bakre ventilationsnivå krävs, mestadels träformning på motläkt
- typiska material koppar eller bly (historiskt), samt aluminium eller titan zink (modernt)
regionala täckningar
Regionala takformer används i allt större utsträckning, särskilt för historiska valmtak, men också för nybyggda byggnader. Förutom skiffer kan detta också vara träshingel, eller till och med halm eller halm. De understrukturer som krävs kan variera lika mycket som materialen.
Taklutningen
Även om ett valmtak teoretiskt sett är inne
Det finns inget samband mellan huvudytornas lutning och höftytornas lutning. Av optiska skäl är dock lutningarna vanligtvis inriktade på liknande sätt. Brantare höfter leder till en långsträckt nock och därmed mer användbart utrymme i taket.
Påbyggnader och inventarier i valmtak
Eftersom valmtaket är en underform till sadeltaket kan takkonstruktioner eller inbyggnadselement såsom takkupor, tvärgavel eller takbalkonger tillhandahållas i lika varierande utbud. Den enda nackdelen med valmtaket med hänsyn till dessa tillägg är begränsningen av takytan av valmtaket. Varje höftområde leder till ett sluttande snitt av huvudtakets område. Som ett resultat av detta är takkonstruktioner på valmtak mestadels koncentrerade till mitten av taket så att de inte kommer i konflikt med övergångarna mellan takytorna, vare sig strukturellt eller visuellt.
Fördelar och nackdelar
Följande fördelar och nackdelar kan hittas i det typiska valmtaket:
fördelar
- mestadels stora, lättanvända vindsutrymmen
- Minskning av gavelväggsytorna
- Bra dränering av regnvatten och snö tack vare allroundbacken
- Stor optisk vikt av taket, därmed en balanserad utformning av byggnader möjlig
- Valmade ytor med speciella takformer, såsom vinklat tak, Tvärtak Etc. kan kombineras
nackdel
- Konstruktivt mycket komplex
- Stort antal detaljpunkter som ska lösas, såsom takövergångar, hörnformationer m.m.
- Mindre lättläst på grund av den minskade nocklängden än t.ex gavel tak
- Kan endast användas förnuftigt från en relativt hög taklutning
- Kolumnfritt takutrymme (som takbjälkar) kan inte implementeras på grund av valmpartier