Kvitten, som en gammal typ av frukt, återtar sakta popularitet. Vi har sammanfattat de bästa gamla och beprövade kvittensorterna åt dig och förklarar skillnaden mellan äppel- och päronkvitten.
kvitten (Cydonia oblonga) åtnjutit stor popularitet i århundraden. Men under tiden har många gamla kvittensorter hamnat i det förflutna och vissa människor kan inte känna igen ett kvitten som sådant. Men frukterna är inte bara kryddiga och aromatiska, de har också mycket att erbjuda hälsomässigt.
Gamla kvittensorter
Variationen av kvitten är stor. Vid närmare eftertanke finns många gamla regionala sorter att finna. Kvittensfarmen MUSTEA i Franken har man till exempel satt sig i uppgift att hitta, bevara och sälja gamla kvittensorter. Detta främjar inte bara mångfalden av sorter, utan också smaklökarna, eftersom gamla sorter ofta är kryddigare och mer aromatiska än nya raser. Du kommer därför också att upptäcka några gamla sorter bland sortförslagen, som 'bomullskvitten' och 'frankiska huskvitten'. Många regioner har sina egna sorter. Ta en titt, kanske har du också den ena eller andra lokala kvittensorten i din region?
Rå kvittensorter
Till skillnad från andra lokala frukter är kvitten inte lämpliga för råkonsumtion. En vit ludd täcker huden och smakar extremt bittert. Dessutom är fruktköttet alldeles för hårt för att bita i det. Men undantag bevisar regeln, och så finns det en eller annan sort som kan ätas direkt från trädet.
- "Turkish Sweet Quince": Sorten från Turkiet är även känd under namnet Shirin kvitten och smakar extremt sött och aromatiskt. I Turkiet används det ofta för att förbereda en mängd olika desserter.
- "honungskvitten": "Honungskvitten" är en ursprungligen frankisk sort. Som namnet antyder är den extremt söt och dess fruktkött är behagligt mjukt. Tyvärr är frukterna därför ganska känsliga för tryck och kan bara lagras i några dagar.
Äppelkvitten: de bästa sorterna
Antalet kvittensorter är enormt och därför delas de ofta in i äppel- och päronkvitten. Klassificeringen är i princip inte särskilt djupgående, utan baseras enbart på fruktens form. Äppelkvitten har därför en rundad form som påminner om ett äpple. Det går dock inte att dra några slutsatser om smaken.
- "Konstantinopel äppelkvitten": Det mest odlade äppelkvitten i Tyskland är 'Konstantinopeler Apfelquintte'. Den ger hög avkastning och är inte frostkänslig. Frukterna är aromatiska och endast lätt tovade med bitter päls.
- "Leskovac": Denna sort är också känd som "Leskovac jättekvitten". Inte konstigt, för frukterna av denna serbiska sort från förra seklet är verkligen enorma. De är extremt saftiga och milt aromatiska, men tyvärr också något känsliga för tryck. Det är viktigt med denna sort att ett andra kvittenträd av en annan sort växer i området. Sorten 'Leskovac' är självsteril och bär endast frukt när den befruktas av främmande pollen.
- "Bomullskvitten": Som så många gamla tyska kvittensorter kommer "bomullskvitten" från Franken. Den kännetecknas av den nötaktiga aromen av dess frukter. Dessa mognar sent, men är extremt lagringsbara.
Päronkvitten: De bästa sorterna
Till skillnad från äppelkvitten är representanterna för päronsorterna ganska långsträckta och päronformade. Detta är dock ett rent externt kriterium. Smakintensiteten och hårdheten hos fruktköttet beror enbart på sorten i sig.
- "Portugisisk päronkvitten": Den "portugisiska päronkvitten" är allmänt känd och odlad. Den är kraftig och ger en rik avkastning. De stora frukterna är mjuka och saftiga, men därför också ganska känsliga för tryck.
- "Bereczki":Sorten 'Bereczki' kom från Ungern till tysktalande länder. Dess frukter börjar mogna redan i september och är sötsyrliga och aromatiska.
- "Frankisk huskvitten": Den som särskilt älskar kvittendoften bör prova den "frankiska huskvitten". Deras doft är exceptionellt kryddig och kvittena kan lagras väldigt länge. Smaken lämnar heller inget övrigt att önska och de hårda frukterna utvecklar en extremt intensiv kvittendoft.
Det viktigaste också Skörd och lagring av kvitten ta reda på det i den här artikeln.
